Trycket på S&W revolvrar

Ett vanligt jobb på S&W revolvrar är att justera double action (DA) trycket så att det blir lättare och mjukare. Skyttar som tävlar i fältskytte eller PPC skjuter mest DA, och vill i regel ha ett bättre DA-tryck än vad S&W erbjuder i original.

Jag slipar till bättre ytor på de kritiska delarna, modifierar slagfjädern och byter reboundfjädern. Sedan handlar det om att passa till övergången mellan början och fortsättningen av DA-draget så att den blir omärklig, och kanske viktigast, att återställa single actiontrycket (SA-trycket) så att revolvern fortfarande väger in.

Speciellt för mitt sätt att fixa DA-trycket är att jag slipar ner bredden på originalslagfjädern, i stället för att byta ut den eller att stuka till den som många gör. Jag tycker att originalfjädern håller bättre än utbytesfjädrar, och framför allt bättre än stukade originalfjädrar som snabbt kan tappa spänsten. Och så återställer jag SA-trycket genom att ändra searvinkeln. Om man inte gör det så är det mer eller mindre omöjligt att få ett riktigt  lätt DA-tryck, samtidigt som revolvern fortfarande väger in på SA.

Jag slipar till slagfjädern så att även de hårdare tändhattarna tänder med spännskruven för slagfjädern helt inskruvad, medan en inställning med spännskruven utskruvad ett helt varv eller drygt det, ger ett mycket lätt tryck anpassat för Federaltändhattar, som de flesta DA-skyttar som laddar själva brukar använda. Skytten kan själv fixera spännskruven i lämpligt läge med LocTite låsvätska, efter att ha provat ut lämplig inställning för aktuell ammo. Inställningen av spännskruven påverkar invägningen på SA obetydligt. I original ligger DA-trycket på mer än 5,5 kg, för fabriksammo brukar det krävas 3,8 - 4 kg, för hemladdat med Federal räcker oftast 2.8 - 3 kg.

För revolvrarna med slagstiftet i stommen finns möjligheter för ett ännu lättare DA-tryck för den som använder hemladdad ammo, om jag också monterar en lättad hane från Apex Tactical. Hanen saknar helt SA-upphak, men medger ett DA-tryck på drygt 2 kg, dvs ett extremt lätt DA-tryck för den som endast skjuter DA och vill ha ett mycket optimerat tryck.

Det som tar mest tid är att återställa SA-trycket, vilket kan kräva lite tålamod och användning av stark lupp. Ibland får jag använda märkfärg för att se precis hur upphaket fungerar. Upphaket har mycket små mått och är noggrannt slipat på en S&W revolver, vilket förklarar att alla S&W revolvrar har ett jättebra SA-tryck direkt från fabrik. Men just därför är det också lite pyssel att återställa det efter ett DA-tryckjobb.

Trigger stop på S&W

Det går att montera en stoppskruv i ett borrat och gängat hål i avtryckaren, som fungerar som ett ställbart trigger stop. Stoppskruven kan användas för att korta den sträcka avtryckaren rör sig i SA sedan hanen fallit. Den kan också användas för att korta motsvarande sträcka i DA, samtidigt som SA-upphaket spärras bort. Det senare kan vara aktuellt för de skyttar som bara skjuter DA, men har en revolver som inte väger in i SA. Vid behov kan SA-upphaket ändå återställas genom att backa ut stoppskruven, t.ex för att provskjuta ammunition i skottstol med SA-avtryck. 

Stoppskruven hindras från att röra sig med Loc Tite låsvätska, men går att justera med insexnyckel.
Stålet i avtryckaren är extremt hårt i ytan, så det krävs en lokal avhärdning innan det går att borra och gänga hålet. 

 

Tryckesjobb på 1911

Här är hanen monterad i den jigg jag använder. Ovanpå hanens upphaksyta ligger ett bladmått, som bestämmer djupet i upphaket när bearbetningen är klar. När upphaket är för djupt så blir det en onödigt lång sträcka innan hanen faller. Jiggen fyller funktionen att styra det bryne jag använder, så att den slipade ytan i upphaket blir rak i sidled, med hjälp av rullen upptill, till höger i bilden. Fundamentet för rullen är justerbart i höjdled, för att ge rätt vinkel på brynet.








När hanen är justerad, är det dags för den del som hakar upp hanen, som kallas sear på engelska. Vinkeln och ytan i spetsen av sear är kritisk för att få ett tryck som hakar upp säkert, är lätt och saknar släp. Jag har en utprovad inställning i jiggen och avslutar med ett mycket fint arkansasbryne för att få bra ytfinish.

 

 

 

 

 

 

När den första bearbetningen är klar så är det dags att måla den nya ytan med märkfärg. För att få ett kort tryck utan släp så behövs  en vinklad yta på spetsen av sear längst in i upphaket, och märkfärgen gör det möjligt att se den nya ytan.

 

 

 

 

 

 

Ungefär 40 % av spetsens yta ska slipas i den nya vinkeln, med en annan utprovad inställning av jiggen. Det innebär några enstaka tag med det fina arkansasbrynet, innan det är dags att inspektera hur mycket av märkfärgen som slipats bort, med hjälp av en lupp med stark förstoring.

 

 

 

 

 

 

 

Därefter är det dags att inspektera vinklarna i upphaket. Jag använder styrpinnar med samma mått som sprintarna för hane respektive sear, som går att montera utvändigt på vapnets stomme, i respektive hål. Om måtten mellan hålen inte är helt normenliga, så påverkas vinklarna i upphaket, men det framgår i så fall när jag använder styrpinnar i originalhålen för kontroll av upphaket. När allt stämmer så blir det ett svagt positivt upphak, som möjliggör ett säkert men ändå lätt avtryck. Med ett positivt upphak menas att hanen trycks obetydligt bakåt när sear påverkas av avtryckaren, vilket betyder att hanens fjäder håller sear tillbaka i upphaket av egen kraft. På så sätt slipper inte hanen ur upphaket på grund av stötar eller vibrationer, vilket ger ett pålitligt och säkert upphak. Många pistoler har dock ett alldeles onödigt stort positivt upphak när de levereras från fabriken, särskilt pistoler av tjänstevapentyp, vilket omöjliggör ett lätt och rent avtryck.

 

Därmed är vinklar, ytor och mått i upphaket klara, men det gäller också att eliminera onödig friktion för ett bra tryck. En yta som oftast behöver korrigeras är avtryckarens båge, som måste löpa lätt i stommens spår, samtidigt som den måste gå fri från magasinet. Formen kan behöva justeras, och ytorna som glider mot stommen. Helst bör avtryckaren också vara glappfri i upp- och nerled, men för att uppnå det behövs oftast ett byte till en aftermarket avtryckare i överdimension, som kan filas till exakt mått. Ner till den nationella invägningen på drygt 1,3 kg kommer man oftast med en originalavtryckare, men för lättare tryck än så bör man byta till en avtryckare med mindre massa, gjord delvis av lättmetall eller plast. En stoppskruv, som begränsar avtryckarens rörelse bakåt sedan hanen fallit, kan också vara till fördel för att skytten ska bli fortare redo för nästa skott.

En annan del som behöver bra ytor är disconnectorn, som ska glida lätt mot stomme, avtryckarbåge, bladfjäder och sear. Det är disconnectorn som förmedlar rörelsen från avtryckaren till sear, under förutsättning att manteln är i skottläge.

De flesta kloner av 1911 är av series 70 typ, medan nyare original Colt 1911 pistoler är av series 80 typ, som också har en slagstiftssäkring. Dessvärre ger den nya funktionen också en del tillkommande friktion, samt ytterligare en fjäder, som påverkar trycket så att det inte går att få lika lätt och rent som på en pistol enligt den ursprungliga series 70 standarden. 

 

Resten av tryckesjobbet handlar helt och hållet om bladfjädern med tre ben. Fjäderbenet i mitten trycker tillbaka avtryckaren, och fjäderbenet till vänster trycker sear in mot hanens upphak. Fjäderkraften från dessa bägge fjäderben, och balansen mellan dessa, är kritiska för ett lätt men ändå säkert avtryck. Fjäderbenet till höger trycker på greppsäkringen, och är inte alls lika kritiskt när det gäller fjäderkraft. I regel är det onödigt att byta fjäder, utan jag justerar fjäderkraften genom att ändra böjningen på fjäderbenen. Någon gång slipar jag också ner bredden på det vänstra fjäderbenet, om så behövs för att få rätt ökning av fjäderkraften vartefter fjädern påverkas av avtryckaren.

 

 

Fjädern måste justeras på ett kontrollerat sätt, annars kan man bocka fram och tillbaka hur länge som helst utan att uppnå önskat resultat. Jag monterar tryckesdelarna, men utan  greppsäkring och utan att hanen kopplar till hanfjäderhuset. Med hanen rakt upp går det att mäta det mellersta fjäderbenets tryck i början av avtryckarrörelsen, och med hanen i bakre läge som på bilden tillkommer också fjäderkraften från det vänstra fjäderbenets tryck mot sear i slutet av avtryckarrörelsen. Med ganska små justeringar kan tryckets invägning ändras till önskat värde. Jag justerar först fjäderbenen till utgångsvärden jag provat ut, för att därefter montera alla tryckesdelar och kontrollmäta invägningen. Därefter gör jag slutjusteringen av fjäderbenen.

Slutligen måste jag provskjuta pistolen, eftersom en felaktig tryckesjustering kan ge upphov till potentiellt farliga dubbelskott eller rent av autoeld. Det inträffar inte efter ett riktigt utfört tryckesjobb, men god säkerhet kräver en kontroll innan jag lämnar ifrån mig vapnet.

Tryckesjobb, CZ och Tanfoglio

Tanfoglio har modeller som är mycket lika CZ i tryckesmekanismen, även om de inte är helt identiska. Ofta är trycket på CZ och Tanfoglio lite grusigt och med ett visst släp. även om det kan variera rätt mycket mellan olika exemplar. Oftast kan jag förbättra trycket så att det mesta av grusigheten försvinner, samtidigt som tryckpunkten får ett kortare släp. Samtidigt minskar avtrycksvikten något, även om slagstiftssäkringen gör att resultatet brukar stanna på ca 1,7 - 1,9 kg avtrycksvikt. Modellerna utan slagstiftssäkring medger ett tryck ner mot 1,5 kg.

Grusigheten på Tanfoglio brukar till stor del komma från den plunger som trycker upp avtryckarbågen. Den är oftast grovt bearbetad från fabriken. På bilden syns den till höger om avtryckarbågen. Ovansidan är slipad och polerad på bilden, liksom hålet för stiftet invändigt, och själva styrstiftet.

Den yta på avtryckarbågen som glider mot plungern är också polerad. Även avtryckarbågens kontaktpunkter mot stommen slipas.

Normalt går det att göra tryckesjobb på såväl CZ som Tanfoglio utan att byta andra delar än några fjädrar, så länge inga delar är slitna eller skadade.

 

 

 

När det gäller själva tryckpunkten så är karaktäristiken mest beroende av searvinkeln. På bilden är searytan dold upptill och under stommen i tryckesmekanismen. Upphaket på hanen brukar hålla ett lagom djup på 0,5 mm på Tanfoglio, medan det ofta är onödigt djupt och lite grovt i ytan på CZ.

Efter att ha justerat upphaket, om så behövs, ändrar jag searvinkeln i en särskild jigg. Upphaket är mycket starkt positivt på såväl CZ som Tanfoglio, vilket man ser på den långa sträcka som hanen rör sig bakåt när man tar tryckpunkten på dessa pistoler. Jag minskar searvinkeln på ett utprovat sätt i jiggen, så att upphaket fortfarande är positivt, men inte så utpräglat som i originalutförandet. Jag gör också en fas på searytan så att det blir kortare sträcka från tryckpunkten tills searen medger att hanen faller.

Till vänster om searfjädern ser man hävarmen som deaktiverar slagstiftssäkringen. Denna funktion finns på såväl CZ som Tanfoglio, och hör samman med att vapnen är konstruerade som tjänstepistoler som ska kunna bäras på ett säkert sätt med en patron i loppet vid tjänsteanvändning. Det är ofrånkomligt att denna funktion ger ett något förlängt släp när man närmar sig tryckpunkten och lite ökad avtrycksvikt, men jag tar aldrig bort säkerhetsfunktioner på vapen.

Tryckesmekanismen är lite omständlig att montera ihop, vilket också gäller avtryckaren med tillhörande fjäder. Ett tryckesjobb innebär att dessa delar måste demonteras och monteras upprepade gånger i samband med utprovningen, och på grund av den ökade tidsåtgången blir tryckesjobben på CZ och Tanfoglio något dyrare än tryckesjobb på 1911 pistoler.

Bägge pistolerna tillverkas med DA-funktion, dvs på dessa modeller kan pistolen avfyras även när hanen inte är spänd i förväg. Trycket blir med nödvändighet tungt vid DA-skytte, eftersom hanens slagfjäder måste spännas upp med avtryckaren. Det går inte att göra så mycket åt annat än att byta till lättare slagfjäder, men en hel del av den grusighet som brukar finnas elimineras genom tryckesjobbet. En annan ofrånkomlig konsekvens av DA-trycket blir att avtryckaren måste släppas fram en ganska lång sträcka för att "hämta upp" trycket för nästa skott (som blir i SA). Det går inte heller att göra något åt, men en möjlighet på CZ modellerna med DA är att byta till en SA-avtryckare som används på CZ modellen Tactical Sports. SA-avtryckaren lyfter avtryckarbågen i ett annat läge, så att DA-funktionen kringgås. Återhämtningssträckan för avtryckaren till nästa skott kortas då betydligt, vilket underlättar vid snabbt skytte.