Goda möjligheter att mäta är en förutsättning för bra maskinjobb. På planskivan av granit ligger olika mätverktyg - digitalt höjdritsmått och olika mikrometrar, men också V-block och granitvinkel. Bakom planskivan skymtar måttpinnar för kontroll av kritiska invändiga mått.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Verktyg för pistol

Den här jiggen är ett hjälpmedel för att slipa korrekt vinkel på ingreppsytan på "sear" mot hanens upphak. Det går att göra utan hjälpmedel, men det tar längre tid och är svårt att få samma precision som man kan få med en jigg.

Längst till vänster sitter i detta fall avtryckaren på en S&W revolver, i en särskild adapter. Det kan också vara en sear från en 1911, med en annan adapter. Brynet längst upp glider på en rulle med ställbar höjd till höger. På så sätt fär man kontroll på searytans vinkel i bägge ledder.

Även med en jigg kan man ha nytta av märkfärgen i bakgrunden till vänster, tillsammans med en lupp, för att se vad som händer med searytan.

  

Verktygen till höger är patronlägesbrotschar, som används för att justera måtten på patronlägen för pistoler i kaliber .22, 9 mm eller.45 ACP, så att de blir normenliga.

Tolkarna till vänster motsvarar patroner med minimi- och maximimått för samma kalibrar. De används för att kolla "headspace", dvs. att patronläget har rätt djup.

 

 

 

 

 

 

Fixturen längst ner till vänster används för att fästa upp en 1911 stomme stadigt i skruvstäd. Sedan man mätt upp mantelns glidytor, väljer man rätt härdade och polerade stålmellanlägg ur satsen med olika mått längst upp. Med hjälp av hållaren längst ner i bilden fixerar man stålmellanläggen i stommens spår för manteln, och smider ner spåren mot de polerade stålskivorna med hjälp av dornen i bildens mitt.

 

På så sätt kan man tajta upp stommens passning mot manteln på ett exakt och kontrollerat sätt, för att uppnå minsta möjliga glapp. Med den här metoden blir kontaktytorna jämnare och slätare än med motsvarande metoder utan hjälpmedel.

 

 

 

 Lättmetallblocken används tillsammans med ett kraftigt skruvstäd för att tajta upp en 1911-mantel mot stommen i sidled, genom att klämma ihop manteln på ett kontrollerat sätt. Rundstången längst ner utgör den punkt som lättmetallblocken vrider sig mot, när kraften från skruvstädet trycker upptill och utifrån på blockens övre del.

Den lilla jiggen längst upp består av två halvor, som är justerbara i sidled. Den anbringas inne i manteln, och justeras så att manteln kläms jämnt och lagom mycket.

Det är inte tillrådligt att klämma ihop en mantel utan dessa hjälpmedel, det finns en risk att manteln blir skev, spricker eller får för litet innermått om momentet görs utan full kontroll.

 

 

 

 

 

Jiggarna till vänster i bilden används för att fixera pipan i en 1911 pistol, såväl i höjdled som i sidled. Därefter kan man fräsa pipans fot med fräsverktygen till höger i bilden. Fräsen monteras i hålet för mantelupphaket, och roteras med veven uppe till höger.

Verktygen medger att foten på en ny pipa kan fräsas till tajt passning i samband med pipbyte. Fotens passning är avgörande för att ge pipan ett stadigt läge, och utgör en viktig förutsättning för hög precision i 1911 pistoler.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jiggen är avsedd för att spänna upp en 1911-mantel stadigt i fräsmaskinen,, och foten med facetterna medger olika vinklar t.ex. för att justera utkastaröppningen. Stadig uppspänning är A och O vid fräsning, annars blir det lätt vibrationer med skadade frässkär och dålig ytfinish som resultat.

Manteln spänns fast på jiggen med bultar i skruvhålen, och därmed undviker man risk för skavanker på mantelns synliga ytor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Verktygen till vänster är brotschar i olika dimensioner, anpassade för att justera de olika hålen för stift, mantelspärr, säkring osv. i en 1911-stomme. Brotscharna medger en helt annan precision än om man använder fil eller liknande verktyg.

Filen till höger om brotscharna har rätt mått för att göra finjusteringar på pipans "lugs" - bommarna som låser pipan mot manteln - på en 1911. Verktyget längst till höger används med smärgelduk för att grada av eller justera ytan upptill i manteln, där spåren som pipans bommar låser mot finns.

 

 

 

Tunneln för snäpplåsningen till mantelspärr och säkring är ömtålig på en 1911:a, och svår att sätta dit eller byta utan hjälpmedel. Det smala rundstålet passar inne i tunneln och hindrar att den kollapsar. Det lilla stålblocket har en urfräsning för tunneln, och används tillsammans med tången för att fixera tunneln vid fastsättning.

 

 

 

 

Jiggen till vänster är ett hjälpmedel för att fila och slipa till en 1911-stomme för en beavertail enligt Wilsons standard. Jobbet är ett handarbete, eftersom Wilson inte har en definierad radie på sin beavertail, men jiggen underlättar arbetet.

Tolken till höger underättar val av den lilla låsningsplattan för slagstiftet. Bredden på spåret för plattan varierar lite mellan olika stommar,, och man bör välja en platta med bra passning.  

 

 

Verktyg för revolver

 

De två tolkarna längst till vänster brukar kallas "range rod" på engelska. De används tillsammans med stången längst ner för att kolla att trumman linjerar exakt mot pipan. Om trumman inte linjerar som den ska, så skavs kulorna av på ena sidan när de går från trumma till ingångskona. Det är inte bra för precisionen.

 

Den tredje tolken från vänster används för att kolla att oket , dvs. den axel trumman vrider sig kring, är rak och följer en tänkt  linje genom oket till stommens centrumhål vid frammatningsstjärnan  

 

I mitten längst upp ligger tolkar för "head space". De har mått som en helt standardenlig patronhylsa, och används för att kolla att trummans spalt mot stommen i bakkant är riktig. Om spalten är för stor så tar både trumma, stomme och patronhylsor stryk. I värsta fall kan hylsan spricka eller sprängas. Om spalten är för liten så kan vissa patroner skava mot stommen och hindra trummans fria rotation.

 

Den svarta borrjiggen längst upp till höger används för att styra borren när man ska montera en extra låsning för oket. Med hjälp av jiggen borras ett hål i okets överkant, där man monterar en kula med fjäder, av den typ som syns under i bilden. Kulan nitas fast med dornet till höger. En sådan extra låsning för oket monteras framför allt på PPC-revolvrar, där byte till annan pipa gjort att den ordinarie låsningen framtill av trumman i infällt läge har fallit bort.

 

Tolkarna i mitten, längst ner i bilden, används för att kontrollera att ingångskonan är normenlig.

 

Det grova svarta verktyget till höger är en "frame wrench", som används tillsammans med aluminiuminsatserna längst ner. Insatserna, som finns med mått för K-, L- och N-stomme på S&W revolvrar, passar runt stommen med borttagen trumma. Man fäster pipan i ett grovt skruvstäd med lämpliga mellanlägg, och gängar ur pipan genom att vrida stommen med det svarta handtaget som hävstång. På samma sätt drar man fast den nya pipan vid ett pipbyte.

 

Samma verktyg används om man ska återmontera den gamla pipan efter justering av pipans skuldra i svarven. På så sätt kan man "flytta tillbaka" pipan om spalten mot trumman blivit för stor. För stor spalt mellan pipa och trumma gör att krutgaser läcker ut åt sidan med dålig kulhastighet som följd, och gör också att det sprutar blypartiklar och gaser åt sidorna.

 

 

Gängtapparna och gängsnitten i bilden används också vid pipbyten. De är anpassade för gängorna på pipa och stomme för S&W K-, L- och N-frame. Med gängsnitten och gängtapparna kan skadade eller inte riktigt måttriktiga gängor justeras, innan pipan monteras.

 

Skadade gängor kan göra att pipan inte sitter hårt nog mot stommen, på grund av att kraften går åt till att dra ihop dåliga gängor snarare än att fixera pipan mot stommen. I värsta fall kan det leda till att pipan lossnar så småningom och börjar vrida sig ur läge. En annan konsekvens kan bli att loppet får en liten intryckning precis vid den skadade gängan, som skadar kulan och ger dålig precision, eller i allra värsta fall sprickor i stommen vid gängan.

 

 

 

 

 

Verktygen i bilden till höger används för justeringar på oket. Verktyget längst till vänster, som ser ut som en röravskärare, är inte det utan en "crane stretcher". Med den kan man tänja ut okets ihåliga axel på längden. Därmed flyttas trumman bakåt, spalten mot pipan blir större och "head space" minskar.

 

Det är en vanlig justering som kompenserar för slitage som gradvis flyttar trumman framåt, och gör att den glappar bakåt. En trumma som glappar i längsled gör att stommen far illa när trumman slår i den bakåt vid varje skott. Att trumman kommer för nära pipan är inte heller bra, så fort det blir lite sot på trumma eller pipa kan den börja kärva mot pipan och göra att trumman går trögt.

 

Handbrotschen i mitten används, tillsammans med särskilda styrningar, för att justera okets axelände så att den är helt vinkelrät. Brotschen längst till höger används för att justera innermåttet på okets axel, som kan minska när man använder sträckverktyget till vänster.

 

 

 

Fasning av ingångskona

Med en här verktygssatsen fasar man ingångskonan på revolvrar. Ingångskonan styr in kulan från trumman, som kan avvika en aning i läge mot pipan, in i fortsättningen av loppet.

Ingångskonan kan vara sliten, eller en justering av pipan för att få rätt spalt mot trumman kan ha gett ingångskonan fel mått. Eller så vill man ha annan vinkel på ingångskonan beroende vilken sorts kulor man använder, för att få optimal precision.

Satsen innehåller handbrotschar för olika vinklar på ingångskonan, och styrningar för att centrera brotscharna exakt i pipan. Det finns också svarvade mässingskonor i samma vinklar, för att medge finslipning av ingångskonan med slippasta.

Pipkröning

Den här verktygssatsen innehåller handfräsar för olika pipkröningsvinklar och styrningar av mässing för olika kalibrar. Med verktygen går det att justera en skadad pipkröning, dvs. den lilla avfasningen av loppet i pipans mynning. Den är väldigt viktig för vapnets precision, om kröningen är det minsta ojämn så får kulan en sned "knuff" precis när den lämnar mynningen.

Med verktygen går det också att fräsa en kapad pipa rak i kapsnittet och att kröna den efter kapningen.

Mässingsstyrningarna ser till att kröningen blir noggrant centrerad mot loppet.