Aldrinfräsen

Det här är min favoritmaskin. Fräsmaskinen konstruerades av Per Aldrin i mitten av sjuttiotalet, som en mycket flexibel liten maskin för prototyptillverkning och instrumentmekanikerjobb. Som kuriosa kan nämnas att Per Aldrin var kusin med månfararen Buzz Aldrin.

Maskinen är underbart lätt och glappfri i koordinatbordets matning, och allt andas kvalitet. Det här är verkligen en maskin man blir glad av att använda, om man har det minsta känsla för precisionsmekanik. Motorn är en steglöst varvtalsreglerad DC-motor med växellåda, vilket var långt före sin tid på sjuttiotalet. Det mesta går att vrida, vilket gör maskinen mycket användbar. Men den är naturligtvis inte motorstark eller stabil som en stor produktionsmaskin på flera ton, så man får använda måttligt skärdjup.

Maskinen är kompletterad med digital positionsvisning, som ger möjlighet till hög precision.

 

 

 

 

 

 

 

Fräsar kan man aldrig ha för många. För fräsningar i pistolmantlar använder jag hårdmetallfräsar, som är dyra och sköra, men håller skärpan bra och ger snygga snitt. Bland hårdmetallfräsarna längst bak till vänster syns ett antal laxspårsfräsar, som behövs för att fräsa spår för korn och sikten.

 

 

Svarv

Jag har två svarvar, den lilla bänksvarven finns i verkstadslokalen. Jag använder den främst för att justera måtten på pipor i samband med pipbyten.

Det är en liten bänksvarv med vissa begränsningar när det gäller arbetsstyckets storlek, motorstyrka och stabilitet, men den fungerar bra för de moment jag använder den till. Precisionen är god, och jag har en bra uppsättning verktyg för uppsättning och bearbetning av olika arbetsstycken.

 

 

 

 

 

Den större svarven är en Örnsvarv, tillverkad av Storebro bruk någon gång på sextiotalet- Det är en mycket stabil svarv, som också är flexibel när det gäller gängskärning med hjälp av nortonlådan för olika gängstigningar. Genomgången genom spindeldockan är 40 mm, så jag kan bearbeta även de grövsta pipämnena utan att behöva kapa ämnena i förväg. Örnsvarven är en stor maskin som väger 900 kg, den står uppställd i samma lokal som polermaskinen och blästerskåpet.

 

 

 

 

TIG-svets

TIG-svetsen är en ESAB Caddy-Tig, som har bra inställningsmöjligheter och fungerar stabilt även med låga strömmar för små arbeten. Strömmen går att justera kontinuerligt med fotpedal, om det behövs.Jag använder den med tillsatsmaterial för kolstål eller rostfritt.

TIG-svetsen använder jag huvudsakligen för att lägga på mer material där det fattas, vid inpassning av olika delar.Jag använder förstoringsglas i svetshjälmen, för att kunna göra små svetsarbeten.

För närvarande svetsar jag inte spruckna stommar eller mantlar, eftersom jag inte har tillgång till härdugn och inte har provat ut metoder för sådana svetsarbeten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ultraljudstvätt

Ultraljudstvätten är en långsmal modell av industriell kvalitet, som tål att användas kontinuerligt. Jag använder den med ett svagt basiskt industriellt tvättmedel i vattenlösning. Vapendelarna läggs ner i korgen, och tvättas 20 minuter i 70 grader.

Rengöringen är mycket effektiv. Tvätten har en svepfunktion för ultraljudets frekvens, som gör att det inte blir några ställen i badet med lägre tvättverkan.

Efter tvättning, sköljning med rinnande vatten och avblåsning med tryckluft åker delarna ner i oljebadet som syns bakom tvätten, med Break Free olja. Därefter får delarna rinna av på absorberande papper i skålen i vasken bakom oljebadet, och får sedan en avbåsning till med tryckluft.

På det här sättet undviker jag petroleumbaserade lösningsmedel som skulle avge ohälsosamma ångor i verkstaden, och slipper en massa manuellt arbete med borstar. Och delarna blir mycket rena, och väl inoljade inför monteringen. Vasken gör att jag inte behöver vara rädd för att smutsa ner eller stänka vatten i verkstaden.

Slipning och polering

Slipning av ytorna på pistoler och revolvrar är till stor del ett handarbete som jag gör med våtslippapper eller smärgelduk, för de plana ytorna mot en glasskiva, eller för krökta ytor med olika stickor, klossar eller rundstavar bakom slipmediet. Men för den avslutande finishen använder jag polermaskinen, såvida inte ytorna ska blästras för mattfinish. Jag använder mest filtskivor, som är förhållandevis hårda och minskar risken att oavsiktligt runda av hörn och kanter som ska vara skarpa. Den vänstra skivan på bilden är dock en mjuk lumpskiva, som jag använder för rundade former eller för den allra sista poleringen om man vill uppnå högglans. Slipmediet är smärgel eller polermedel av olika grovlek.

Polering är ett smutsigt jobb, så polermaskinen är uppställd i en annan lokal för att slippa få verkstaden full av slipmedel.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Blästring

Blästring gör jag med aluminiumoxid för en matt och lite sträv yta som ger bra grepp, eller med glaskulor för en len och sidenmatt yta. Ytor som inte ska blästras maskar jag av med tejp. På så sätt kan man t.ex. få en mantel med blästrad översida som är reflexfri, medan mantelns sidor kan vara slipade eller polerade för högre glans.

Om det är större repor eller andra skador måste man slipa bort dem före blästring, annars syns de genom blästringen. Blästerskåpet har ett utsug med filter som gör arbetet relativt dammfritt, men jag har ändå skåpet uppställt i en annan lokal för att inte få ut vasst damm i verkstaden.

 

 

 

 

 

Blånering

För varmblånering använder jag dragskåpet, där jag har tre långsmala tankar av svartplåt. De värms av långa gasolbrännare. Den första tanken innehåller avfettningsbad med natriumsilikat, nästa är blåneringsbadet med nitrit och lut ("Steelblack 30") i en koncentrerad lösning, och den sista är ett varmvattenbad. Mellan baden sköljer jag i vasken till höger.

Det går åt mycket värme, brännaren för blåneringsbadet är på 8 kW, och de andra två på 4 kW.

 

 

 

 

Dragskåpet samt handskar och förkläde till vänster om skåpet är inte för skojs skull. Blåneringsbadet är 140 grader när det kokar och luten stänker åt alla håll.

Luftströmmen i dragskåpet gör att jag slipper få ut lutstoft i verkstaden. Luten är väldigt korrosiv och är inget man vill ha bland vapen, verktyg och maskiner.

Jag hänger upp större delar i trådar, eller lägger delarna i trådkorgar. Efter 20-30 minuter i blåneringsbadet har de fått en djupsvart färg. Sedan blir det sköljning i kallvatten och hetvatten, avblåsning med tryckluft och inoljning i ett bad med Break Free olja. Efter ett dygn eller två då blåneringen efterhärdat, torkar jag av överskottsolja och eventuell lös oxid, och så blir det slutlig inoljning.